Kofthäxorna

Nu var det länge sedan det kom några inlägg på den här bloggen. Livet har gått lite upp och ner och en del saker har fått stryka på foten, däribland bloggen. Nu börjar det kännas bättre och ljuset börjar komma tillbaka. Allt blir roligare.


Positivt har varit gruppen Kofthäxorna. Där har vi stickat koftor tillsammans som skulle vara färdiga fram till påsk och nu stickar vi sockor som ska vara färdiga till midsommar. Himla roligt! Det bästa är dock stämningen som råder i gruppen. Alla är positiva och är med för det är roligt att sticka och i synnerhet att göra det tillsammans. Vi hejar på varandra, glädjs åt varandras framgång och deltar i det ofrånkomliga froggandet när det blivit lite fel. De flesta,  om inte alla, är precis lika garnnördiga som jag. Vi har inga regler utan sunt förnuft råder. Ingen säger till någon annan vad vi får eller inte får göra. En alldeles underbar grupp alltså, med högt i tak. 


Min kofta blev lite sent färdig, men jag stickade en bonuskofta också. Det här är min första kofta.

Tingeling tycker att koftan är en helt okey plats att sova på och vill inte gärna att den ska bli färdig.

Koftan är betydligt längre än originalet som är hämtat från boken "Dikt i maskor"

Detalj ärm

Vill gärna sticka in mottagarens namn på mina koftor och den här gången var det ju mitt.

Min andra kofta är i helt annan stil. Jag gillar verkligen dansk design och den här koftan heter Bredbånd och är designat av Geilsk. Jag valde att sticka den i ull och bomull. Den är 8 ränder längre än originalet eftersom jag gillar lite längre koftor och den stickas från mittpartiet neråt och uppåt. Rekommenderas verkligen.

Ett annat ljus i mörkret har varit mina två bloggvänner Lotta och Reidun. Bägge två har jag lärt känna genom Online stickcafé och även träffat i verkliga livet. Dessa två tjejer är galna, ödmjuka, tokroliga och oerhört snälla. Att veta att de bara är en inloggning bort är något helt otroligt. Dessutom kommer jag träffa dem på tisdag eftersom både Reidun och jag ska till Stockholm på kurs och  där bor Lotta. Snacka om flyt. Det är gott att Leva!

Long time, no see!

Den här bloggen har blivit eftersatt. Jag har varit förkyld som aldrig tidigare i vuxet liv. En del dagar har jag inte ens stickat. Nu börjar jag så sakteliga krya på mig. Därför kom här en låååååång uppdatering!


Helt utan stickning och pyssel har jag inte varit dock. Den dagen finns inte när jag inte gör något garnrelaterat. När jag inte har suttit på Ravelry och suktat efter mönster har jag stickat på min Britta-mössa från Borntoknit. Jag gillar verkligen Johanna Landins design och har några fler mönster här hemma att se fram emot när jag behöver en mysstickning. Bottenfärgen i mössan är ett merino/silkegarn och mönsterfärgen är mitt favoritgarn Ella Rae. 
Jag är väldigt nöjd med resultatet.

Av och till stickar jag några varv på min kofta ur boken Dikt i maskor som jag stickar som mitt projekt i gruppen Kofthäxorna, men eftersom det är mönster varje varv måste jag vara klar i knoppen och det är det inte alltid jag varit under den värsta förkylningen. Hur som helst tänkte jag satsa på att sticka lite mera på den under jullovet för det är verkligen en rolig och utmanande stickning som jag tror kommer bli väldigt fin när den är färdig.

Så här såg koftan ut för två veckor sedan .

Ikväll hade jag hunnit lite längre på det brun/röda mönstret. Nu saknas bara resten av kroppen och en ärm.

På Syfestivalen köpte jag ett garn som jag länge velat pröva. Jag är inte riktigt förtjust i resultatet, men allt måste prövas. Nu har jag gjort en sjal av garnet och gillar färgerna, men inte att sticka med garnet. Det knakar! Gillas inte.

Förra helgen kom min äldsta dotter hem från Umeå och som den sanna julivraren hon är satt hon igång med att julbaka. Jag fick sitta vid köksbordet och dricka te, instruera, vara söt och dekorera några av alla de Lovikkavantar vi ska ha med oss till Jamtli julmarknad som är nästa helg.

Förutom vantarna ska vi ha annat stickat med oss, tomtar och kakor som jag ska baka under veckan. Till sist har jag  och dotter virkat lite små blommor som vi tänkte ha med oss i en burk som vi ska sälja som prydnader/broscher på kläder.

När jag inte pysslar med sådant som ska till Jamtli julmarknad stickar jag på det sista på min stora sjal av Christel Seyfarth. Jag har nu plockat upp till de sista kanterna och har stickat ca 1/4 av den. Det tar sin lilla tid. Jag har inte riktigt koll men jag tror att varje varv är mellan 700-800 maskor. Hur som helst har det varit en ren njutning och jag har redan planer på att sticka en kappa från samma designer till våren. 

För övrigt har jag och systeryster anmält oss till Tvåändsstickningkurs i Rättvik i januari. Det ser jag verkligen fram emot. Dels för att jag vill lära mig mer och dels för att det är himla trevligt att åka dit och träffa vänner och göra nya bekantskaper. Livet är gott!

Midsommar i vanlig ordning!

Midsommarhelgen börjar närma sig sitt slut. Som vanligt har det regnat, men det har varit trevligt ändå. Vi har ätit mycket god mat och jordgubbar som sig bör, alla barnen har varit hemma i omgångar och vi har spelat både utespel och innespel. Dessutom har det blivit en hel del stickning.

Jag har stickat på min Going Green i just en väldigt äppelgrön nyans av merino från Tre Stickor. Jag började med 672 maskor/varv och är nu nere på 544 maskor/varv. Det börjar gå lite snabbare nu, men stickningen börjar också bli väldigt tung. Jag tror jag ska starta upp en tvåändsstickning och ha som omväxling, samt äntligen försöka sticka sista charten på min Omelet. Mitt ständigt dåliga samvete. Det skulle vara skönt om den blev färdig.



Tack och Välkommen till alla nya följare. Det är roligt att ni vill följa min blogg och själv har jag på det sättet hittat flera intressanta, kreativa, inspirerande och framförallt glädjehöjande bloggar.



Någon har frågat efter vad vinet med stickat på utsidan flaskan hette. Jag vet inte det tyvärr och det var min dotter som köpte det. Däremot har jag en bild på flaskan och etiketten. Håll till godo!