Ljuset i tunneln

Efter flera månader av down ser jag ljuset i tunneln. Det här har utan tvekan varit det tyngsta läsåret någonsin. Utan underbara elever, ljuvliga stickningar, Kofthäxorna  och framförallt goda vänner hade det varit riktigt elände. Nu är dock snart terminen slut, barnen kommer snart hem över sommaren, jag ska på stickläger första helgen i juni - ja kort sagt börjar jag se ljuset i tunneln.


Stickat har jag gjort hela vintern. Kanske inte som jag brukar eftersom både ork och tålamod varit begränsat men ändå en hel del när jag summerar. En stickning som inte blev som jag tänkt var  denna sjal, som duktiga Maria med bloggen Pyssel och knåp designat.  Jag tjatade till mig att få teststicka den, tog ett av mina fina Wollmeisegarner och stickade. Tyvärr räckte inte garnet till. Det är inte lätt att få tag i samma färg på handfärgade garner. Nu är den upprepad. Jag kommer nog sticka den i ett annat garn i stället för jag gillar verkligen mönstret.

I Kofthäxorna stickar vi just nu sockar. Jag började med "Blomsockorna" och har stickat färdigt en, men de var inte roliga. Fortsatte med Zirkel som jag verkligen gillar och är nöjd med. Tyvärr passade de inte mina fötter, utan får flytta till Umeå till yngsta dottern. Sockor och jag går inte ihop!

I stället har jag stickat på en sjal, en underbar sjal i ett underbart garn. Sjalar gör mig lycklig. Garn gör mig lycklig och i detta projekt sammanföll allt. Garnet har jag beställt mera av och det kommer bli en önskestickning någon gång i höst när det är mörkt, dystert och eländigt. Idag har jag tagit mig i kragen och blockar den, men innan den hamnade i vattnet passade jag på att ta ett foto. Tyvärr kan inte ett foto göra färgerna och skiftningarna i garnet rättvisa, men ni får tänka er det!