I ljusets tecken

Tack för alla snälla kommentarer på mitt förra inlägg. Helgen har i alla fall gått i ljusets tecken. Ljust ute, fastän det varit grått och blåsigt och ljust inne för en av döttrarna har varit hemma.
Vi har stickat, myst och ätit gott. Beckis har stickat ett par sockor i garn från Limmo-design och de blev färdiga i helgen. De går nu under namnet "Sötsockorna". Själv har jag stickat på en kofta och en klänning till henne för att hinna prova innan hon åkte tillbaka till Umeå.

"Sötsockarna"

Början till klänningen designad Geilsk. Vi tror nog att den kommer bli bra. Just nu saknas en röd kant runt ena ärmen och hela kjoldelen. Men sen är den färdig. Toppen!

Förutom att sticka, titta på filmer, umgås och vila har vi ätit en del god mat. Fräschaste och godaste var nog vår tapastallrik med cider i glaset. 

Nu återstår några veckors arbete. Under den tiden hoppas jag avsluta kofta och klänning. Sen kommer det angenäma planerande av sommarens stora projekt. Vad det blir vet jag inte än, men en kofta är ju aldrig fel?!

Ljuset i tunneln

Efter flera månader av down ser jag ljuset i tunneln. Det här har utan tvekan varit det tyngsta läsåret någonsin. Utan underbara elever, ljuvliga stickningar, Kofthäxorna  och framförallt goda vänner hade det varit riktigt elände. Nu är dock snart terminen slut, barnen kommer snart hem över sommaren, jag ska på stickläger första helgen i juni - ja kort sagt börjar jag se ljuset i tunneln.


Stickat har jag gjort hela vintern. Kanske inte som jag brukar eftersom både ork och tålamod varit begränsat men ändå en hel del när jag summerar. En stickning som inte blev som jag tänkt var  denna sjal, som duktiga Maria med bloggen Pyssel och knåp designat.  Jag tjatade till mig att få teststicka den, tog ett av mina fina Wollmeisegarner och stickade. Tyvärr räckte inte garnet till. Det är inte lätt att få tag i samma färg på handfärgade garner. Nu är den upprepad. Jag kommer nog sticka den i ett annat garn i stället för jag gillar verkligen mönstret.

I Kofthäxorna stickar vi just nu sockar. Jag började med "Blomsockorna" och har stickat färdigt en, men de var inte roliga. Fortsatte med Zirkel som jag verkligen gillar och är nöjd med. Tyvärr passade de inte mina fötter, utan får flytta till Umeå till yngsta dottern. Sockor och jag går inte ihop!

I stället har jag stickat på en sjal, en underbar sjal i ett underbart garn. Sjalar gör mig lycklig. Garn gör mig lycklig och i detta projekt sammanföll allt. Garnet har jag beställt mera av och det kommer bli en önskestickning någon gång i höst när det är mörkt, dystert och eländigt. Idag har jag tagit mig i kragen och blockar den, men innan den hamnade i vattnet passade jag på att ta ett foto. Tyvärr kan inte ett foto göra färgerna och skiftningarna i garnet rättvisa, men ni får tänka er det!

Garn och brottande nakna män - en vanlig dag i mitt liv

Är i Trondheim sen igår med min avgångsklass och vet ni vad jag helt otippat har gjort? Jo, köpt garn på Husfliden. Hem följer det med 22 nystan Rauma Finullgarn i olika färger och kulörer och några nystan Debbi Bliss egyptisk bomull. Nu är vinterns vantstickningar räddade. Toppen!
Förutom garninköp har vi varit i Nidarosdomen och besökt ett galleri där de visade modern konst och även hade två pågående installationer. Den ena var i ett rum med vita väggar och utan dekorationer. Helt plötsligt kommer det in två nakna män som är sammansatta med en gemensam huva över huvudet och brottas ljudlöst. Hela klassen som bara består av flickor i åldrarna 17-19 år stelnade till och tystnade. Intressant! Om det är konst? Ja, inte vet jag.
Idag ska vi vidare till konsthögskolan och se en elevutställning och även där är det installationer på gång. Jag hoppas på nya intressanta, konstiga och utmanande upplevelser. På eftermiddagen tar vi tåget hemöver igen. 
Om jag stickat något kanske ni undrar? Ja ett par Lovikkavantar på tåget och nu stickar jag på sjalen Bakau i ett underbart härligt garn från England. Färgen heter Faery-wings. Bara det säger väl allt?